✌

En spännande blandning av känslor berusar mig. Jag försöker sammanfatta det som vemod med en touch av glädje, men det kan vara tvärtom också.

 

Många gånger under resans gång har tankarna gått till sängen där hemma, mjuk och mysig, har jag vetat att den väntat på mig. Jag har längtat efter att få gosa ner mig i duntäcket bara för att hålla kylan på håll. Igår fick jag göra precis det, magiskt, jag somnade dirket.

Men efter två månader på resande fot kändes det fruktansvärt konstigt att vakna "hemma". Den efterlängtade mjuka sängen var för mjuk, rummet jag vaknade i för personligt, luften i rummet var för ren och luktade för gott. Allt fungerade för bra, wifi:et, varmvattnet i duschen, för goda frukostmackor, - you name it.. 
Jag slås av hur hemskt bortskämd jag är. Jag slås av hur mycket jag tar förgivet. Jag slås över hur mycket jag älskar Sverige.

 

Jag vet av erfarenhet att jag snart kommer vara inslussad i gamla rutiner, att tillgången till dator, bil, mat i kylen och annat smått och gott snart bara blir vardag. Men jag ska försöka surfa på den våg av uppskattning som drar förbi inom mig så länge jag kan. Det är tacksamt att inte vara "hemma" i det bekväm än. 

 

Jag har spelat Uggla på högsta volym samtidigt som jag läst bloggen från Dag 1 - "Vi tar det på krita"  till Dag 60 - "Ragnarök" och jag kan inte annat än att le. Resan må vara slut, men minnet lever kvar. Förhoppningsvis kan detta minne hålla mig varm under de kalla månader i Sverige, inte bara i år utan i många år framöver. Tacka vet jag alla missöden som drabbat oss, för utan dem hade temat äventyr inte varit lika påtagligt. Det är äventyren som klarast ettsatt sig fast i minnet, hur jobbigt det än var i studen så är det guldvärt nu i efterhand. 

 

 

Sextio underbara dagar kunde gärna fått bli hundratjugo, men allt har sin tid.

 

Som alla stora författare så vill jag också avsluta min "bok" med en "tack till sida", här kommer den:

Tack till er stackare som slavsikt följt vår blogg.
Tack till Thailand, Kambodja, Vietnam, Singapore och Malaysia för att ni stod ut med vårt plundringståg.

Tack till all otur vi haft som gjort minnet av resan så sjukt mycket värdare!
Störst tack till vår tekniker och bästa vän Fredrik Bertzon, för att han orkat med våra ständiga krav på bilder!

 

 

Avslutar med en Gosling (brukar ju bli en hit då!), klämmer in Emma Stone också xD