✌

Att författa känslor och upplevelser är jobbigt när tekniken krånglar.. Så var fallet idag, här kommer ett försök att återskapa historia:

En storm drog in över östra Thailand, vinden blåste 20 sekundmeter och himlen såg allt annat än ljus ut.

Klockan var kvart över sex på morgonen när det började smattra mot taket på lastbilen. En lastbil som för oss och några andra snåla backpackers fungerade som buss ner till färjan som skulle ta oss ut till paradisön Koh Tao. Illa vetande om den inkommande stormen satt vi alla och misströstade över att det duggade in i lastbilen.
När vi anlände till kajen en dryg kvart senare hade regnet tilltagit rejällt och på den korta sträckan mellan lastbilen och färjan hann vi bli totalt genomvåta.
När vi klev ner under däck slogs vi genast av doften, våt hund, eller som i det här fallet var dygnsura, buttra backpackers som trängdes om sittplatserna. Vi hittade en ledig trea med lite tur.
Handduken och boken åkte snabbt upp och snart var problem som trängsel, lukt och våta kroppar glömt.
Jag måste varit som förtrollad av min Jo Nesbø bok, för jag märkte inte när vi började puttra ut ur viken.
Med ett fruktansvärt dunk slog första vågen rakt i sidan på båten. Ett "Ojande" steg bland våra medpassagerade och hur lockande boken än var så var jag illa tvungen att titta upp. Vi hade kommit ut ur viken. Nästan tre meter höga vågor slog båten i sidledes och drog den upp och ner mellan vågorna. Vi krängde fram och tillbaka mellan vågorna och jag kollade mig lite snabbt om. Var finns närmsta nödutgång. Vi satt i mitten, långt från fören, långt från aktern, ingen snabb väg ut. "Måtte båtfan hålla" mutra jag för mig själv och hörde i samma sekund hur det första snyftandet började.

Det tog inte många minuter innan det var igång. Ett hulkande, ett brunkande och spykriget var i fullfart. Från höger och vänster flög mangobitar och pad thair. Ådörer av kräks fyllde näsan. Jag lyfte på fötterna för att undvika risspyan som kom glidande längs golvet..

Även på båtvana ben var blandnigen av gungande och skumpande samt doften av spya påtaglig. Att läsa fanns inte på schemat, fast blick på horisontent och hoppas på att den enkla frukosten stannade i magen. Fanns inget mer att göra.

En och en halvtimme blev tre och vi kom fram. Misströstar inte, ett äventyr är ett äventyr. Nu mår vi som kungar i vår bungalow och dykcert är inbokat för dom kommande dagarna!

Hej sålänge!


HEEEJ