✌

Tänkte även jag dra iväg ett inlägg där jag vill tacka alla som bör tackas.

Tack alla ni där hemma som läst om våra historier från fjärran! Tack till alla sköna engelsmän, norrmän, nya zeeländskor, nederländskor, indier och en handfull svennebananer (hoppas jag inte glömt nån) som vi träffade under resans gång, ni gjorde den knappast sämre! 

Ett jättetack till Fredrik Berntzon som förgyllde bloggen med lite färg här och där!

Detta blir mina sista ord på denna blogg, skickar mycket kärlek till er läsare en sista gång!

Tack och adjö

-Oscar checkar ut

Skepp&hoj!

Med vemod lämnade vi Koh Tao igår kväll. Smått tyngda av vetskapen att hemresan precis börjat.

Bangkok
Vid femsnåret imorse rullade vår buss in i en stad som sällan verkar sova.
Vi beställde kaffe, grannen beställde öl..

Koh Tao (igår)
Morgonen började tidigt som alla andra morgnar, är man dykare så går man upp med tuppen, (oförklarlig anledning).
Då varken jag eller Oscar är morgonmänniskor så vaknade vi först i vattnet.
Första dyket; 30,1m, 33min, vrak från WW2, kanonkul (skeppet hade två kanoner kvar)!
Andra dyket; 17m, 50min, Nemorev, jag och Oscar helt ensamma under vattnet! :D

Parallellt med våra dykupplevelser är Jonas ute på egna äventyr. Fridyka till 20m, inga problem! Hans tyska instruktör droppade kommentaren "You're a fucking machine" efter Jonas oväntat tog sig mer till 20m trotts öronproblem. Jonas dag var frälst.

Ett tyngre farväl väntade oss dykgrabbar som med sorgsna ögon var tvungna att vinkade adjö till vår dykinstruktör, (pärlan Ida)!

Nu väntar en lång klättring tillbaka till kalla Sverige.

Vemod

Hejsvejs!

Tänkte bara titta till lilla bloggen och berätta att jag lever...för det gör man på femstjärnigt, tro mig Axel och Jonas!

Därför lägger jag nu upp denna lilla bildspecial och låter bilden tala för sig själv.

Ps. vet att det är osmakligt att kalla det bildspecial när den inte innehåller en gif med Ryan Gosling <3 ds.

Over and out, massa kärlek!

Som rubriken antyder så är det 37 grader varmt här och vi mår som kungar :)

Dagens tema var "Déjá vu", då vi imorse tog en båt ut till Railay beach och sen in till Ao Nang. Déjá vun i det hela är att jag (Axel) var här för lite mer än två sen. Så att besöka min gamla "standard strand" och gå längs "gatan" i Ao Nang var minst sagt nostalgiskt!
Fruktansvärt häftigt att gå som i en dröm och återuppleva gamla minnen.

Men lite nytt måste man också få med! Sekundär temat är som alltid "Äventyr" hos oss vikingar. En brant, hal och riskfylld klättring upp till Railays viewing point var därför ett måste. Efter mycket hård klättring kom vi upp dom efterlängtade 40 meterna och stod intill stupet som markerade viewing pointen, utsikten var slående! Hela stranden låg vi våra fötter och känslan av att vara herre på täppan växte sig stark. :)
Vi nöjde oss inte bara med fin utsikt utan besteg berget ännu en gång för att nå en för människan orörd lagun. Ordet "vackert" räcker inte för att beskriva lagunen som låg nertryckt i bergets mitt. Som i en vulkan låg den ögonformade lagunen med höga inåtbuktade väggar.
Vi tog oss självklart ett dopp. Smaken på vattnet skvallrade om att det läckte in lite havsvatten från någon underjordisk grotta!
Med allt gott kommer också ont. Botten på lagunen var täckt av blålera som vi båda fann fruktansvärt kul att smeta in våra kroppar med, samtidigt som vi lekte Bear Grills "the main source of survival bla bla..", illa vetande om att vi utsatte oss själva för ett kommande helvete..
Leran var full av något som liknade kaktustaggar och dom små jävlarna skar in som glasbitar i huden och sved nått åt pipan.. Det tog många timmars lidande innan vi tyglade smärtan. Kanske inte det smartaste vi gjort!

Nu lever vi och mår bra! Imorgon väntar Phi Phi aka Pippi ilands.

Massa kärlek!


HEEEJ

Tjenis

Stort missöde idag.. Vår käre vän Oscar bestämde sig för att ge sig av. Jag citerar "Jag skiter i er. Jag är fan trött på backpacking.. Jag ska softa på ett lyxhotell utan er sopor!". Med en lite tår i ögat vinkade vi adjö till vår käre vän och med ens blev vår trio en duett, kan inte låta bli att tänka på Timon och Pumpa i lejonkungen. Snyft :'(

Äsch! Inga sura minner, vi unnar Oscar lyxen att få träffa sin familj och hänga vid någon frän pool, duscha i varmvatten, sova i egen säng, äta annat än nudlar....

Nu när vi är en duett ska vi passa på och göra "par-saker", dricka vin på någon mysig italiensk restaurang, äta en glass och gå mysiga promenader längs vattnet!

Kanske borde nämna att vi är i Thailand nu, Krabi om man ska vara petig. Någon som är i närheten?

Massa kärlek <3

HEEEJ

Skepp&hoj!

Vi kommer äntligen fram. Byggnaden är maffig och elegant men framför allt exklusiv. Utanför står minst en Ferrari f70 och säkert 5 andra sjuka bilar. Taxibilar kommer och går, dom lämnar av "fint folk" i fina kläder.
Vi står utanför "Traders Hotel" och känner oss jäkligt missplacerade i våra shorts och t-shirts. Det känns dubbelt fel när alla som verkar anlända till hotellet dessutom är 25 plus.

Vi chansar. Vad är det värsta som kan hända. Vi glider förbi valet parkingen och får lobbydörrarna öppnade av en passuppare. "Sky bar" ligger på 33:e våningen så vi skyndar till hissen.
Hissen susar upp i 100 knyck. Pirret i magen av att göra något förbjudet tilltar när vi ser en skylt med åldersgräns 21.

Vi smyger oss in på klubben som är något av det häftigaste jag sett i hela mitt liv, Pure, white room, spy bar, allt kan slänga sig i väggen i jämförelse med 33:e våningen i Traders Hotel.
Mitt i den fönsterklädda lokalen går en rektangulär pool, till höger och vänster ser man skyskrapor. Mållös.

Sammanfattningsvis så rockade vi klubben från sekunden vi trädde in på dansgolvet, 25 plus har glömt hur man bjuder på sig själv, så vår svenska vikingadans gick hem med råge. Priserna var precis som stället "skyhöga" men vad gör det när man är kung för en dag!

HEEEJ

Edit, vi blev väckta kl 9 av en otäck gatutrummis som har hållet på konstant i fyra timmar.. Inte uppskattat!

Jag slåss mot en grabb med kniv, i ett svep så ligger vi båda på marken, kniven har flugit bort och jag känner lättnad.. Jag öppnar ögonen och finner mig själv med halva kroppen liggande på golvet. Jag hasar mig upp, stel i kroppen och med sömniga ögon kollar jag på klockan 3:45..

Jag vänder mig mot sängen och beskådar Jonas som ligger som ett V i sängen. Huvudet och fötterna ligger på rätt plats men rumpan petar åt mitt håll och lämnar ynka tjugo centimeter madrass åt mig. Jag överväger kort att lägga mig innanför honom, "lillasked", tanken försvinner lika snabbt som den kom.

Jag petar lite försiktigt i sidan på honom. Inget händer. Jag tar i lite mer. Han rör sig inte. Jag trycker med båda händerna allt vad jag har i sidan på honom. Han grymtar men ligger still som ett ankare.

Kylskåpet knäpper till och går på. Jonas rullar över mot sin sida som i trans av ljudet. Jag ser min chans, lägger mig snabbt i sängen, spjärnar med benen för att få behålla den lucka jag fått.

Den här kampen fortsätter i drygt en timme till innan vi båda ligger jämt med lika mycket plats i sängen. Jag somnar om..

// Tjacke

Skepp&hoj

Dagens citat kom när yrkesskadan från Coop började släppa, "Man vet att man har semester när man glömmer bort vad olika grönsakerna heter", sagt av vår egna lilla grönsaksbonde Oscar.

Igår hade vi en mysig videodate med våra kära vänner Saga och David (lek med ord), mycket uppskattat, förgyllde kvällen! Fler skypedater till folket! Tack på förhand!

Här är det molnigt och imorse regnade det, vilket var lite uppfriskande. I Vietnam verkar man gå till jobbet lite som man vill, museum och annat skoj är stängt mån- och fredagar, vilket suger för oss. Dessutom har man precis firat Tet, nyår, vilket leder till att alla verkar vara lediga - allt är stängt. Men vi misströstar inte, Converse butiken är i alla fall öppen. Det tillkommer dock ett problem när man vill ta del av dom billiga skorna (som faktiskt tillverkas här och inte är fake!!), affärerna säljer bara asiatstorlekar.. Och eftersom ingen i detta land har storlek 44, som vi alla tre råkar ha, så existerar inte skor i storlek 44 heller!. Därför blev i väldigt glada då vi idag snubblade in i en affär som faktiskt råkade hade några 44:or! Ett par inköpta av Axel, 1-0-0.

Ikväll väntar Nightmarket, men fram till dess är det träningsläger och WALL-E på rummet!

HEEEJ

Skepp&hoj

Nu ligger vi snällt i våra sängar och tittar på "Crazy, stupid, love". Vi har nog alla tre en liten "man-crush" på Ryan Gosling och kvällen känns på något märkligt sätt inte så värdelös trotts att vi redan ligger inbäddade som sardiner.

Massa kärlek <3

I <3 Emma Stone

Tjenis

Efter en mycket trevlig nattbuss sitter vi nu nöjda och belåtna på ett litet café och avnjuter en västerländsk frukost.

Dagen i stort ska delegeras till Hanois "Old quarter", vi hoppas också på lite storstadsshopping! Vädret är svalt och molnigt, vilket känns totalt främmande från vad vi varit vana vid, men vi misströstar inte. Lite omväxling är ju alltid trevligt.

Ska försöka fixa upp lite bilder vid tillfälle!

Puss och kram

HEEEJ

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!Blir så jävla lack och less på allt..hoppas buddhismen tar ut sin rätt på taxichauffören i fråga och ser till att han återföds till en ful jävla kackerlacka.

Allt började för drygt en timme sedan.
Det var en helt vanlig kväll och vi skulle hitta en taxi och bege oss till tågstationen, där vi ska ta ett nattåg till vår nästa destination hoi an. Vi sätter oss i taxin och allt känns frid och fröjd till våra lokalsinnen säger oss att vi åker i en enorm omväg runt stan. Vi vet vad resan på knappa 3 km bör kosta oss och blir då rasande när vi efter mycket onödigt taxiåkande kommer fram till stationen från fel håll och med en taxameter som visar det sexdubbla beloppet av det vi borde betalat. Inlåsta i bilen då vi inte vill ge honom summan han begär försöker vi förhandla ner det och efter mycket tjafs och spela dum från hans sida kommer vi överens om 200.000 istället för 300.000 som han ville ha. Jag ger honom hans oförtjänta 200 papp och och tar ut mina väskor ut bakluckan, då han börjar vifta med 110 papp och ska ha 100 till. Då jag vet att jag hade exakt 410 lax på mig försöker jag stressad räkna pengarna som är kvar bland kvitton och tågbiljetter, allt med två väskor på ryggen. Det går som väntat inte snabbt och jag ger honom honom hundra till så länge för att han ska hålla klaff och antar att jag gjort det vanliga misstaget att blanda ihop 10.000 lappen med 100.000 lappen då dessa har samma färger och bara en nolla som skiljer. När jag inser att jag nu gett honom 300.000 och att han lurat mig genom att snabbt byta ut 100lappen mot en 10a rycker jag snabbt tag i den sista hundringen jag gett. Han har dock en oväntat stark nypa och pengen är på väg att gå mitt itu, samtidigt som jag känner frustrationen inom mig som pumpar igång adrenalinet. När jag chockad släpper taget för en sekund ser jag att han slinker in i bilen och drar. FAN! Jag letar snabbt efter något att kasta på bilen men hittar inget mer än en plastmugg och min iPhone..den vill jag inte kasta igen...

Det som irriterar mig mest är inte pengarna för det var ingen stor summa. Det som irriterar mig är tanken på när han kommer hem till sin fru och dom gapskrattar tillsammans åt tanken på hur enkelt han lurade de dumma svenskarna. Och sen ringer han sin polare och skriver en Facebookstatus om hur kul det är att lura skiten av förvirrade turister.

Det som stör mig nästan lika mycket är att mina medresenärer tvingar mig att blogga så att jg inte hinner äta upp maten och nu går tåget.

Ciao

Tjenis
Hårda och manliga som vi är så har vi motionerat runt i HCMC idag igen. Målet var några museum som låg i utkanten av staden. Eftersom museumen var lunchstängda så hamnade vi på ett zoo istället. Random!

Axel som varit i Afrika och sett djuren på "riktigt" tyckte synd om dom, då dom verkligen såg ut att vantrivas. Giraffer, elefanter, noshörningar, lejon, tigrar och annat smått&gott så som pythonormar på dryga tre meter och andra äckliga ormar fanns alla inlåsta i små burar.
Efter någon timmes vandrande tröttnade vi på djuren och checkade in lite gamla museum där vi smygfotade en mumie mm.

Vi hittade ett skönt shoppingcenter och spanade in stadens ända Starbucks sen drog vi hem till hotellet.

Nu myser vi med filmen "Drive"!

HEEEJ